Med nya tag tar jag mig an ett nytt år med nya möjligheter och nya drömmar... Många drömmar har redan uppfyllts under jullovet och tidigare, men det stoppar mig inte från att fortsätta kämpa vidare... 2012 har sitt slut, men det ha vi alla. Utan ett slut förlorar det sitt värde.

Julen spenderade vi i London... Det var den mest underbaraste resan jag någon sin gjort. Att sitta på översta våningen i en dubbeldecker, fri sikt och vinden leker med håret, musiken i hörlurarna gjorde det bara ännu bättre medan vi åkte mellan Londons folktäta gator.

Victoria's secret i London var som att besöka himlen, jag var bokstavligt i himlen. Det tog ett tag innan själen kunde återförenas med kroppen som stod och hängde över Candice Swanepol's dräkt och vingar i skyltfönstret... Och Erin Heatherton's... Att sedan faktiskt få röra vid kläderna och kanske prov dem. Alla anställda var otroligt snälla och provrummen en dröm... Sedan gick vi även i lite fler affärer, och in i The dungeon där de berättade gamla historier om The great fire of London, Jack The Ripper och mycket annat. En livsupplevelse som jag aldrig kommer glömma. Sedan blev det Madame Tussauds, Kings Cross (platform 9 3/4) och London eye... Vi såg även två musikaler, "Top hat" och "Rock of ages". Den första var helt klart favoriten, alla var så vackra när de sjöng, steppade och dansade i sina stiliga kläder... Tänk om man kunde vara en av dem!
Den 25 dec. Chrsitmas eve så var allt stängt, då spelade vi kort på hotellet hela dagen och avslutade med en stor julmiddag.

Jag har även läst ut "crescendo" som är den andra uppföljaren av "Hush hush" av Becca Fitzpacker. Som handlar om en tjej som blir förälskad i en fallen ängel. Underbar bok! Speciellt om man älskar änglar!

Åter igen, gott nytt år!

En relation till sin syster är en påtvingad relation. Vare sig man vill eller inte så kommer man alltid att vara systrar, de är förenade med ett band som inte går att lösa upp. Det är en relation som kan se väldigt olika ut och förändras mycket med tiden, från barn till vuxen. Hur ens lekkamrat och systerrival förvandlas genom åren till ens närmaste vän eller värsta fiende.

Ingen påverkar dig som din syster, hennes närvaro, trygghet och känslor är en del av dig, trots dess olikheter. Hon är din andra hälft, skugga, spegel och grund. Trots alla konflikter och avundsjukan, så gör man allt för att ställa upp och finnas för varandra, det är en del av relationen. Att framför allt acceptera varandras olikheter och att faktiskt leva och växa upp tillsammans, vilket gör det naturligt att alltid ha sin syster vid sin sida.

Åldersskillnaden har större roll än vad man tror. För stor åldersskillnad kan lätt skapa ett glapp i relationen till varandra. Man går igenom de olika stadierna vid olika tider, vilket gör att man ser på varandra mycket annorlunda, lilla systern som ser den äldre systern som sin största idol medan stora systern inte vill något hellre än att få slippa ha sin minderåriga syster hack i häl dygnet runt. Dessutom så kanske man inte hinner lära känna varandra, under den tid då man kanske har lite fler saker gemensamt - tonåren, innan den andre flyttar hemifrån. Är man runt samma ålder, med inte lika stor åldersskillnad så går man igenom dessa stadier tillsammans och kan göra fler gemensamma saker som är anpassade till båda – börja skolan tillsammans, alltid tryggt att ha någon man känner i närheten. Trots att man ofta ser varandra som besvärliga syskon så finns det en underbar gemenskap oavsett ålder.

Ju äldre man blir desto mer förändras relationen, antingen till det bättre eller till det sämre. Men man inser inte hur mycket man egentligen betyder för varandra förrän allt sätts på spel. En gnista som gör att man uttrycker mer kärlek och omtanke än tidigare. Denna gnista behöver inte alltid uppstå, men den ger relationen till sin syster något extra och unikt. Gnistan kan till exempel vara att man får en gemensam vän, att båda systrarna och vännen kan umgås för att de trivs i varandras sällskap som systrar/vänner.  Den plötsliga förändringen då den ena flyttar hemifrån, att hon inte längre finns i rummet bredvid. Eller kanske något allvarligare som en sjukdom eller olycka, då den ena går genom eld och vatten för den andra, kämpar sida vid sida mot en kamp som kanske aldrig går att övervinna. Att se sin syster sårbar är en av de värsta synerna man kan uppleva.

Att alltid ställa upp för varandra är ett krav som man ofta sätter på sin syster, att känna trygghet och kunna vara ärliga, att även kunna läsa av varandras kroppsspråk som en öppen bok. Dela tankar och känslor, hon är ju trots allt en del av dig. Det är detta som gör bandet stark och oupplösligt.

Ingen står mig närmare än min syster – vi är två kontraster förenade som pusselbitar. Tack vare en gnista, tid, gemenskapen och olikheterna har vi en relation som vi aldrig vill gå miste om, en relation som är både nära och unik. 

- gammal uppgift sen första året på gymnasiet

Mycket i skolan, därför är jag inte särskilt aktiv här på bloggen. Jag kommer att skiva så fort jag har tid och lust. Mycket på gång, gäller att prioritera samtidigt som de kalla vinter vindarna få fart på de färgglada höstlöven.

   Snart är det jag som kommer sväva bland de lätt molnen!

Teater på Bäckaskogs slott! Jag blev dragen upp på sen och utpekad som tjuv... Mina mungipor är nu ömma av denna härliga dag! Många skratt och mycket fnitter.

Mitt mål var att springa 10 km innan jul. Idag nådde jag mitt mål.

Klockan ringde 4:48 och mörkret låg fortfarande som ett täcke utanför fönstret. Ska jag verkligen ut dit? Springa ensam i detta mörker och denna tystad... Jag satte mig upp i sängen med uppspärrade ögon och svepte blicken över den mörka skogen vid åkren som lurades med okända skuggor. 4:50 ringde klockan igen, ska jag? Jag kanske kan göra det ikväll istället. Nej, nu har jag chansen. En ny dag med nya kraftiga tag. Jag ska ta vara på den tid jag har. 

6:00 satte jag på mig mina idrottsskor och smög tyst ut för att inte väcka de andra. Solen gömde sig bakom de höga igenvuxna träden, de fuktig och svaga vindar strök mitt ansikte med omsorg. Jag vill det här, jag behöver det här - släppa taget en liten, liten stund.

När jag passerade järnvägen mot åkrarna och den oändligt långa vägen, så fick jag syn på "tanke stenarna". Där brukade jag sitta och tänka när jag var liten. Ofta så tittade jag upp mot himlen och funderade vad världen har att ge. Vad fanns bakom stjärnorna? Vad gör oss till dem vi är? Vem är jag? Bortom åkrarna steg solen sakta upp, hästarna betade i hagen till naturens tystnad. Naturen är väl aldrig tyst? Men den är tyst på sitt eget sätt, den har en speciell tystnad som fyller en med  trygghet.

Springturen var en av mina bästa. Tankarna svävade fritt och följde med vindarna längs med de höga gräset vid vägkanten. Min kropp kändes stark och ren. Jag kände mig inte alls lika trött som jag brukade. Det kändes som jag hade fötts på nytt eller åtminstone blivit väckt av omgivningen.  

Så... idag sprang jag 10 km på 50 min. Börjar bli förbättring och det kan bara bli bättre! Känns iallfall riktigt bra. 

Jag vill, jag kan, jag ska.